En av mina favorit allegorier i berättelsen kommer fram i ett samtal mellan huvudkaraktären Saga och hennes gamla faster, Anna-Lisa. På grund av sin rädsla, vågar Saga inte gå på skogsutflykten med sin klass.
Anna-Lisa lägger ifrån sig tidningen och fortsätter:
”Vet du att rädsla och osäkerhet är som trånga skor som skaver ens fötter och hindrar en att springa obehindrat? Ju längre man använder skorna, desto mer obehag får man och mindre rörlig blir man. Sen kommer skavsåret och till sist blir skorna en plåga. Så, ju fortare man blir av med trånga skor, desto bättre är det, oavsett hur mycket man har betalat för dom.”