Ett annat spännande moment i berättelsen är när Saga upptäcker att salamandern Santo kan prata.
Saga tar några korta steg framåt. En känsla av förtrollning sprider sig inom henne. Det här måste vara ytterst ovanligt. Visst har hon hört djur som kan prata, men vad hon vet, upprepar de bara det de hör, inte så att de utvecklar ett samtal, eller? Hon vet i alla fall att hon är vaken, det är inte en dröm, men vad är det?
”Nej, det är inte möjligt. Jag inbillar mig bara att du pratar med mig.”
”Du inbillar dig ingenting. Allt är möjligt och många fantastiska saker händer när man är öppen och nyfiken på världen. Man kan se bortom det som ens sinne försöker avvisa. Nyfikenhet är en gåva och man bör lära sig att omfamna den. Acceptera din, låt dig se längre än dina ögon kan nå”, säger Santo.