I ”Avaheim – en magisk resa mellan fantasi och verklighet” får vi följa den trettonåriga Saga Ek som, i sin farmors stuga, hittar en bok som öppnar porten till en hemlig värld. Genom boken får hon kännedom om den magiska skogsalverna från Avaheim, där en farlig skogshäxa, Malasuana, med sin törst för makt, risker deras existens och ut göra en fara för skogen. När Saga upptäcker att hon själv är en skogsfe med magiska krafter, blir hon en centralgestalt i kampen mellan gott och ont. Hennes liv blir ännu mer komplicerat när hon inser att faran från Avaheim även tränger in i hennes riktiga värld.
Utforska boken
Några av personerna i boken
Saga Ek
Med ett halvt steg backar hon och ryggen slår mot dörren som stängs med ett klick bakom henne. Trots att hon redan har sett mycket oförklarligt komma från boken, kan hon inte låta att bli att skrämmas varje gång något ovanligt sker.
Saga står stilla medan det klanglösa knastrandet långsamt tilltar i styrka. Efter en stund blir det helt tyst i rummet. Hon går med makliga steg fram till boken. Rötterna sitter tätt som ett nät över hela omslaget. Saga drar varsamt fingerspetsarna över ytan, men rycker snabbt bort handen, som om hon har fått en elstöt. Rötterna är varma och pulserar i hjärtslagstakt.
Malasuana
”Skogens mörka krafter! Det var bara det som fattades.”
Hon tar ett valthorn hon har på bordet och skyndar sig till ingången. Den långa kjolen breder ut sig som en röd solfjäder mellan hennes stampande steg. Väl framme tutar hon så högt hon kan.
”Var är dessa träskallar när jag behöver dom?”
Mumlande något till sig själv, återvänder hon till grottan och stannar framför Ragnar. De stirriga ögonen flackar över honom.
Rotia omvandlas till alven Arbara
En öppning i Ekras robusta stam började lysa svagt. Rotias hårstrån tändes upp och likt känselspröt sökte topparna sig till revan. Strömmande ljus utväxlades som om kropp och träd bytte information med varandra. Rotia vaknade. Ögonen var nu inte längre ljusbruna, utan gnistrande gröna. Håret kopplades bort från trädet. Hon reste sig upp, bugade sig framför Ekra och sa:
”Jag, Arbara av Avaheim, alven som ger liv och skönhet åt allt i skogen, är ditt rikes beskyddare.”
En berättelse om
Äventyr
Blicken naglar sig fast på boken som flyter uppslagen i den svarta floden framför henne.
”Jag har inget annat val”, suckar hon och ställer sig upp på sängen. ”Ett fönster kan bli en dörr!”
Med ett hopp landar hon på boken. Tårna håller sig precis vid kanten och hon försöker hålla balansen. När hon tror att det inte har fungerat, sjunker hon med ett skrik, rakt igenom boken.
Att tro på sig själv
”Drorion! Drorion! Du måste hjälpa Santo, jag är fångad!” ropade hon, men alven svarade inte. ”Drorion! Hjälp!”
Hennes skrik ekade vagt i etern.
Sara insåg att hon var ensam och situationens allvar blev kristallklar för henne. Bara hon själv kunde ändra på sitt öde. Det var nu eller aldrig. Hon måste tro på sig själv och använda magin hon visste att hon hade inom sig.
Naturen
”Vi måste varna alverna. Bara dom kan rädda skogen nu”, svarade Erikod.
Medan han försökte trösta den förtvivlade Nipaffo, betraktade han förödelsen som de var ansvariga för. Erikudo såg hur skogen målades i dödens färg. Träden torterades och ströps tills de kollapsade och dog. Som hungriga, omättliga munnar spred giftet sig och sög livet ur allt levande. Han bevittnade slutet på det som en gång var ett hem för de fria. Och bara då trillade polletten ner. Han förstod just då att paradiset han alltid längtat efter att besöka, var precis där han hittills levt i hela sitt liv.
